Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Osnutna ungar

Föräldraskap - vad innebär egentligen det? Hur många funderar på det och tar detta viktiga uppdrag på nog allvar? Själv stöter jag på alltför många vuxna som troligen inte tänkt till alls.

Bortskämda ungar - de är ganska vidriga. Och samtidigt så är det inte barnens fel eller ansvar utan deras föräldrars. Dessa föräldrar som curlar, gullar och gosar med sina tonåringar och till och med äldre barn än så. Och därmed totalt försummar sitt uppdrag som handlar om att uppfostra självständiga, tänkande och inte minst A-G-E-R-A-N-D-E vuxna individer.

Att lyssna till tonåringar som förutsätter den semesterresan, det klädesplagget eller den summan pengar får mig att klökas. Unga vuxna som passerat de tjugo där mamma tvättar eller till och med hanterar städning och räkningar - tro det eller ej, de finns där ute - jag har konkreta bevis. Ungdomar som aldrig behövt anstränga sig för att erhålla pengar eller ersättning är nu ute på arbetsmarknaden i tron om att jobba - det är en bisyssla utan koppling till pengar. Bäva månde arbetsgivarna.

Sverige är fullt av barn vars föräldrar har byggt upp ansenliga summor på konton och i fonder - utan motprestation och kunskap om dess egentliga värde. Överallt bor det unga människor hemma hos sina föräldrar - fastän de jobbar och tjänar pengar betalar de inget uppehälle. När ska deras föräldrar växa upp?

Lata tonåringar som släpar sig fram i hemmen och fräser mot sina föräldrar om att mjölken eller brödet är slut. Som förväntar sig allt serverat. Att pengarna bara finns där till språkresan eller nya skor. Gåshud.

De som sparar till sina barn helt utan plan - de är då ute och cyklar. Spara inte åt barnen - lär dem pengars värde istället.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Arbetar med rekrytering, och visst är det skillnad. Plötsligt får man människor som kan "jobba då men inte då", som börjar ställa krav redan på intervjun. Små barn kanske inte rår för att att de får den uppfostran de får, men man kan inte heller gå hela livet och skylla på någon annan. Många människor i vuxen ålder som inte alls tar ansvar för någon del av sitt liv. Märkligt att vissa överlever...

    SvaraRadera
  2. Jag har hört att det inte är helt ovanligt att mamma ringer arbetsgivaren om lille Putte inte får den lön han är värd.. :O

    SvaraRadera
  3. Du Per, du är inte först... Det här lär Sokrates ha sagt 450 f.kr.: "Ungdomen nuförtiden älskar lyx. Den uppför sig illa och föraktar auktoriteter. Den visar ingen respekt för äldre människor och älskar tomt pladder i stället för arbete. Barnen nuförtiden är tyranner i stället för fredens tjänare. De reser sig inte längre när äldre personer kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, pratar före alla andra, glufsar i sig maten och tyranniserar sina föräldrar."

    Jag känner redan som 23-åring antydan till samma sak, men man får väl försöka se det komiska i att de äldre ALLTID kommer tycka att de yngre är rent förskräckliga, och fundera över hur samhället ska klara sig när de ska styra!

    SvaraRadera
  4. Ja, så är det kanske. :)

    Men egentligen är det föräldrarna jag siktar in mig på, inte deras barn. :D

    SvaraRadera
  5. Haha @ Dubblingsleken. Ja, nog är det så att varenda generation har kört den här visan. :) Kul!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg