Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Att lyckas

Hur gör du för att lyckas? Den frågan är högst relevant i de flesta sammanhang, om det så handlar om att gå ned i vikt, springa en mil på en viss tid - eller skaffa sig en bra privatekonomi. För inom de områden som du så hemskt gärna vill lyckas med det du företar dig, där växer också snabbt rädslan att misslyckas. Rädsla för att misslyckas skapar passivitet. Och hur lätt blir det då?

Jag har själv en önskan om att skaffa mig och familjen en bättre ekonomi. Och den resan påbörjades för ungefär tre år sedan. Sedan den dagen har jag sett många människor som lyckats bättre än vi - i verkligheten och bland bloggare på nätet. Det är lätt att då både glädjas och känna frustration. Jag vill också ha ett par, tre miljoner där på plats. Nu, i denna stund.

Oavsett om du delar min målsättning eller ej, så har du säkert någon dröm, förväntan eller önskan du gärna skulle vilja se bli verklighet. Vad gör du åt det? Har du skaffat dig en plan?

Min erfarenhet säger att det finns en sak som definitivt krossar alla dina möjligheter att nå dina drömmar. Och det är att se dig själv som ett offer för omständigheterna. Gör du det, måste du tänka om innan du kan nå någonstans överhuvudtaget. För detta är din enda reella hinder.

De förutsättningar du har inför din uppgift är dina allena. Du har fötts med vissa egenskaper och där du är idag i livet beror på slump, val från din sida eller lyckliga och olyckliga omständigheter. Men det är där du är just nu. Lev med det. Det är din startlinje och ditt lopp. Det är inte synd om dig - för det är så livet ter sig. Vill du bli smal? Vill du bli rik? Vill du bli bättre? Det är din tävling - och du är den enda deltagaren.

För det senare leder in på nästa väsentlighet - du jämför med dig själv. Du ska aldrig, aldrig, aldrig jämföra dig med andra. Du lyckas med din egen mätstock, inte genom att jämföra med andras. För du kan aldrig misslyckas så länge du inte ger upp. Och du ska aldrig, aldrig, aldrig ge upp.

Jag lärde mig på en workshop hos Balansekonomi att ordet 'misslyckas' inte ska användas. Genom att misslyckas blir du misslyckad. Då är du en förlorare - i dina och andras ögon. Samtidigt kan du aldrig bli bättre om du alltid lyckas med det du företar dig, för du kan inte dra några lärdomar av det. Istället så handlar det om att 'lyckas missa'. Att göra tokigt är bra. Att trilla gör gott.

Den enda gången du verkligen misslyckas är då du ger tappt. Då du ger upp. När du kastar in handduken.

Jag lyssnade på en föreläsare vid Johan Ernst Nilson som är en man med en speciell viljestyrka. Så som jag minns det så besteg han Mount McKinley. Men han lyckades inte med företaget den första gången. Han var mycket nära att nå toppen, kanske ett tjugotal meter ifrån, då han tog beslutet att vända ned igen. Hans bedömning var att risken var för stor att inte nå ned till lägret i tid. Sammantaget så tog han alltså ett beslut mycket nära sitt mål - att avbryta. Riskerna för att dö var för stora.

Han blev sedermera intervjuad och fick frågan kring hur det kändes att ha misslyckats. 'Jag har inte misslyckats', svarade Johan. 'Så länge jag fortsätter att försöka så kan jag inte misslyckas'. Och den erfarenheten han skaffade sig från det 'missade' försöket låg sedan som god grund för honom att förbereda sig bättre inför nästa försök. Han lyckades slutligen, som ni förstår.

Så låt andra göra sina bedömningar av vad som är att lyckas och misslyckas. För dig finns det bara 'att lyckas'. För du ger inte upp, eller hur?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg